Satiren balanserar mellan humor och drama.

Josh Brolin är enastående i rollen som George W Bush, enligt West 8th:s recensent.

RECENSION
W.
2008, USA
Regi: Oliver Stone

OLIVER STONE ÄR tillbaka i gammal god form med filmen W efter halvdana filmer som Alexander och World Trade Center.
Och det är kanske inte så frapperande att det är just en film om George W Bush som får bli Stones återkomst.
Oliver Stone kan sina grejor när han gör filmer om amerikanska politiker. JFK om Kennedymordet, och den smula underskattade Nixon är väl värda att se om!

Vad kan man säga om W? Många har kritiserat filmen för att den kommer för tidigt, då president Bush huserar i Vita huset året ut. Jag tillhör inte den skaran. Inte efter den intervju jag läste i en brittisk tidning med Oliver Stone, där frågan om varför han gjorde filmen just nu var central.
Stone berättar att han vill påminna amerikanerna om vad som händer just nu och belyser därför också varför det ser ut som det gör. Men han lyfter också på något sätt ett varningens finger för framtiden.
Eller som Stone själv uttrycker det: ”som regissör får man ett ansvar att göra filmer som är en spegel av samhället”… (bra snackat, Oliver!)
Favoriten Josh Brolin i huvudrollen är suverän, han har George W Bush kroppshållning, gester, mungipa, dialekt. Han spelar inte Bush, han är honom från tåpp till tå.


W. (2008).

W HANDLAR OM ynglingen George W Bush från Texas och hans väg via droger, festande, motgångar, baseboll, fängelsevistelser och religiösa väckelser till sin plats i Vita huset, och positionen som världens mäktigaste man.

Förutom en del lysande satiriska och metaforiska scener då Oliver Stone fullständigt överträffar sig själv i berättande, finns det en i grund och botten gripande dramahistoria. En historia som nyanserar bilden av George W Bush, om en förlorad son som står i skuggan av en framgångsrik storebror och hela tiden förväntas göra fadern stolt. Men han misslyckas igen och igen och föräldrarna håller inte inne med sin besvikelse. George junior är en olycklig man. En loser som hela tiden vill visa att han duger och att han är värd att älska. Men så blir det inte.

Läs mig rätt. W är ingen snyfthistoria och ”tycka-synd-om-film”. Snarare en satir och en ganska realistisk sådan, om hur en administration bestående av medvetna konservativa väljer en ”kille med begränsat intellekt, men en sådan man skulle vilja sitta ner och ta en öl med”.
W balanserar mellan humor och drama, och lyckas faktiskt under nästan hela tiden!

Att filmen inte får svensk biodistribution är häpnadsväckande, och nästan skandal!

TA