Tro, hopp och New Order

Bjuder på goda stunder, menar West 8th:s poprecensent.

KANSKE ÄR avslutningsspåret och den lätt akustiska balladen Run Wild från Get Ready (2000) något av det bästa New Order gjort.
Efter bisarra kärlekstrianglar, fotbollslåtar med engelska landslaget och bitterljuva kristaller sjunger dom om Jesus och erkänner sina synder. Summan av kardemumman? Goda stunder.

Uno Svenningsson, funderar du på att göra en svenskspråkig cover?

Run Wild med New Order, år 2000.

TA

Modern civilisation möter ursprungsleverne.

Harrison Ford i en av sina bättre roller, enligt West 8th:s recensent. Här i möte med Lukas Haas.

I BACKSPEGELN: Vittne till mord (Witness)
USA, 1985, drama/thriller,
Regi: Peter Weir
Medv: Harrison Ford, Kelly McGillis, Danny Glover, Lukas Haas m fl.

I DAG ÄR MÅNGA trötta på Harrison Ford, kanske med all rätt. Han har inte gjort något bra sedan Jagad från 1993. Men låt oss inte glömma att mannen en gång var formidabel i både roller och valet av filmer. Harrison Fords 80-tal saknar motstycke bland Hollywoods dåvarande filmstjärnor. Efter kultrollerna i Star Wars och Indiana Jones, försökte Ford göra lite mer seriösa roller och filmer. Det ledde till samarbeten med australiensiske regissören Peter Weir, dels med kritikerrosade Moskitkusten, dels med Vittne till mord.

VITTNE TILL MORD ger kanske intrycket av att vara en standardthriller.
Men icke.
Här berättas det lågmält om en pojke från amishsamhället som blir vittne till ett mord. Polisen John Book upptäcker att mördarna finns bland hans kollegor. Han söker skydd i en amishby med den jagade pojken och hans vackra mamma (Kelly McGillis). Modern civilisation möter ursprungsleverne, som gjort för kulturkrockar och fördomar. Det leder inte minst till en hel del komik - och romantik.

TA

"Fascinerande på flera plan"

Charley Boorman i en av sina första roller.

I BACKSPEGELN: Amazonas smaragdskog (Emerald Forest)
USA, 1985, äventyr/action
Regi: John Boorman.
Medv: Powers Boothe, Meg Foster, Charley Boorman m fl.

EN AMERIKANSK BYGGNADSINGENJÖR förlorar sin 8-åriga son i Amazonas skogar.
Efter 10 år återvänder fadern för att hitta honom.
När jag nyligen såg om Amazonas smaragdskog konstaterade jag två saker; 1: regissören John Boorman har gjort mycket bra saker efter genombrottet med Deliverance (Den sista färden), 2: Amazonas smaragadskog är inte bara barndomsnostalgi, utan en riktigt bra film.

DEN ÄR FASCINERANDE på flera plan. Dels är det ett gripande far- och sondrama, dessutom lyser här ett omistligt starkt rättvisepatos från regissören Boorman. Ett starkt ställningstagande mot västvärldens skövling av skogarna, exploateringen och förtrycket av minoritetsfolken. Dessutom är det ett riktigt spännande actionäventyr.

TA

Fick fäktas mot göteborgsångest.

Öppnade inte upp för tjejrocken som man kunde tro, menar West 8th:s poprecensent.

DET ÄR MÄRKLIGT vad lite tidsperspektiv kan ge. Nyligen gav Sahara Hotnights ut skivan Sparks, ett album med covers som sägs ha inspirerat dom. Nu är det nästan precis 10 år sedan just Sahara Hotnights hade sitt stora genombrott med debuten C´mon Let´s Pretend. Det märkliga är både vad som hänt och vad som inte hänt under den här perioden.

EFTER 1999, och Saharas framgångar, blommade inte direkt kaxiga tjejrockband fram. Nej, i stället fick vi killar med göteborgsk dialekt. Gossar som ylade om dåligt självförtroende och tristess. Låttexter som självaste Morrissey skulle gilla. Sahara Hotnights kämpade mot Håkan Hellström. Och Håkan Hellström vann.

SÅ INTE SKRIKER jag efter Sahara Hotnights-kopior. Bandet gör sina kopior bäst själva. Men jag efterlyser fler tjejrockband, jag undrar hur det skulle påverka den blågula pop/rock-scenen, vad tror du?

TA

Konstpaus.

Tears For Fears - Everybody Wants to Rule the World

Jag saknar 80-talet. Gör du?

TA