Det är bra att vara först.

Jag har varit först med ett par saker. På rak arm:

...Jag var förmodligen bland de första att upptäcka att kalles kaviar funkar utmärkt även på toast...

...Jag var jävligt tidig med att nämna IMDB i speciella kontexter. Vi snackar alltså sent 90-tal här, vid internets genombrott...

...Jag var inte först med att hylla Jonas Game...men han är bra...

...Jag var först med att hylla Tim Borowski...men störst är att jag upptäckte Bastian Schweinsteiger redan 2004...

...Jag var förmodligen först i Sverige med att sitta och dricka Gevalia EBONY (ett kaffe man blir hög av)i mängder framför mitt Championship Manager-spelande...vi snackar tidigt 2000-tal...

...Jag VAR tidigast i min klass med att kolla på Seinfeld. En serie som lite senare upptäckets av hela världen. Andra serier jag upptäckte/hyllade först är bl a Nip/Tuck och Nightstand with Dick Dietrick...

...Jag var tidig och indie med att baissa både Cameron Diaz (överskattad/talanglös) och Angelina Jolie (talanglös/överskattad)...

...med mera...

Mudcrutch.

Precis som jag trodde var det Tom Petty jag hörde i "Vaken" på vägen hem härom natten. Men det var jag själv som fick ta reda på det - inte Susanne Tellinger. Pettys nygamla projekt Mudcrutch är något så egendomligt/intressant (?) som popinfluerad sydstatsrock. De första 10 sekunderna påminner om andra albumet från gruppen som i dag heter Ceasars. På den tiden (1999, 2000?) var Ceasars Palace ett favoritband. Jag kommer i håg att jag satt med min vän i hans bil och tjatade om att få höra Cherry Kicks-skivan varenda gång vi skulle köra nånstans. Och oftast fick jag höra den trots att min vän redan hade lyssnat sönder den. Han var alltid tidigare än mig med allting.

Jag ska inte säga att det finns några större likhetstecken mellan Tom Pettys lätt pretentiösa vemod och Jocke Åhlunds & Cesar Vidals punkångestpop (fan vad bra skrivet). Men har det någonsin funnits så är Scare Easy låten att leta i. Både musikaliskt och textmässigt.

Trista repriser - orka liksom.

Mycket skriverier om Miss Li och hennes turnerande med Lars Winnerbäck. Fattar inte riktigt den stora grejen med Miss Li. Ingen kan ju ta ifrån henne att hon e grym på piano. Men hon känns som en direkt kopia av Kate Nash. I dagens MySpace-värld skulle jag till och med tippa på att Linda Carlsson sneglat rätt mycket på http://www.myspace.com/katenashmusic de senaste åren.

Men vad fan vet jag? Kanske är tvärtom eller absolut ingenting.

Vakens programledare kunde pratat lite tydligare.

Nu är jag jävligt förbannad.

Efter att ha sett den (väntade) besvikelsen Spanien-Italien sluta med (förväntade) straffar satte jag mig i bilen och körde med ilfart hem. En sträcka som ska ta 1 timme och 15 minuter körde jag in på 45 minuter bara på ren vilja. Jag kände mig som en kung där i natten i en bil som inte var min. Plattan i botten och genomsnittshastighet på 130 km/h.

Speciellt på slutet då, mitt i Vaken-sändningen på P3/P4, en fantastisk låt las ut i etern. När låten gått halvvägs var jag hemma. Strategiskt valde jag att sitta kvar i bilen med tändning och allt skit på bara för att få höra programledaren Susanne Tellinger berätta vilken låt lyssnarna nyss fick höra. Jag var SÄKER på att det var en av mina gamla hjältar sen barnsben, Tom Petty.

Men det var det inte. Problemet är bara att jag fortfarande inte vet vem det är. Tellinger valde nämligen att avsluta det med "Easyhutch med Buddcrush" ... "Easyhutch med Buddcrush" existerar inte enligt Google. Är irriterad. Så in i helvete. Mailade precis dem på Vaken. Väntar på svar.

Slog sönder en glasram i hasten till datorn. Fy fan vad livet e orättvist.

Timbaland - USA:s svar på Uno Svenningsson.

Sköna melodislingor. Töntiga texter. Bättre som producenter än artister.
Är jag fel ute?