De var aldrig några riktiga skådisar.

Blev aldrig vad kritikerna förutspådde.

DOKUMENT: Cory Feldman och Corey Haim

I SEPTEMBER TIDIGARE i år visades Lost Boys 2 – The Tribe på Fantastisk Filmfestival i Lund och festivalen gästades av en av skådespelarna, Corey Feldman.
Feldman siades gå mot en ljus framtid då han först var barnstjärna och medverkade i flera kända serier som Mork and Mindy (med Robin Williams) och Cheers (Skål på svenska med Shelly Long och Ted Danson). Men det var först 1984, som 13-åring, som Feldmans riktiga filmgenombrott kom efter en roll i Fredagen den 13:e, del 3.

COREY FELDMAN FORTSATTE medverka i succéer, i Spielbergproducerade skräckkomedin The Gremlins, och i ungdomsäventyret The Goonies, som idag har kultstatus. Men framförallt var han med i den utmärkta Stephen King-filmatiseringen Stand By Me (1986). Feldman spelade alltid smått överenergisk (kanske skulle det kallas bokstavsbarn idag), ständigt retandes, fräck, rapp och den minst ”normale” i alla filmer. Feldman hade på 80-talet en namne, tillika hans rival som side-kick och sedermera bästa vän, Corey Haim. Haim hade också haft en roll i en uppskattad Stephen King-film, Silverbullet (1985). Haim fick sitt rejäla genombrott i ungdomsdramat Lucas, där han spelar begåvad men mesig student som försöker vinna snygga hejaklackstjejen framför fotbollslagets kapten, spelad av en ung Charlie Sheen.
Lustigt nog hade både Haim och Feldman glasögon i sina mest ansedda insatser. Haim som Lucas och Feldman som Teddy Duchamp i Stand By Me.
I backspegeln ser jag i alla fall ett lite kravlöst 80-tal. Feldman och Haim var inga riktiga skådisar. De var ungefär som de bloggare som kallar sig journalister i dag. Men sen om de har ambitionen och begåvningen är en annan sak. Jag gillade i alla fall Feldman och Haim. Det var mest tjejer som gjorde det under mitten av 80-talet.

DE VAR MED i tjejtidningar som Frida, Okej och Acke. Men på något sätt var det inget att bry sig om. Haim och Feldman kändes oslagbara och blev lite av outsiders, de var ju inte som dom balla killarna i ”brat pack-gänget” (Sheen, Dillon, Swayze, Lowe, Estevez). Haim/Feldman gav töntar som försökte skola om sig till populära två ansikten. Och det kändes som kampen fortsatte även utanför filmrollerna. Att bli accepterad och få rätt status i Hollywood.
1987 gjorde de tillsammans Lost Boys då de skulle bekämpa tuffingen Kiefer Sutherlands vampyrgäng. Här var Corey och Corey fortfarande töntar, men de hjälteförklarades då de var på de godas sida och ville rädda storebror Michael (Jason Patric) från att bli renodlad vampyr. Lost Boys beskrevs 1987 som rysare/skräck på videotopplistorna och i tidningarna. Den sågades av flera kritiker. Idag är den allt annat än läskig, men den har klart kultstatus.


Corey x 2 intervjuas på Urban Rush (på kanadensiska Shaw TV), 2007.

ÅRET EFTER GJORDE Haim/Feldman Nu är det kört, (License To Drive) som idag är en ganska skrattretande komedi. Men för en 9-åring på den tiden så fanns det element i denna bagatell som lockade. Snabba bilar, oneliners, kavajer med stora axelvaddar, hockeyfrisyrer, Billy Oceanmusik och ”drömflickor”, i det här fallet en tidig roll för Heather Graham. Filmen handlar om Les Anderson (Haim) som försöker bli ”populär”, och för att bli populär bland tjejerna på High School, vad göra? Jo, ordna körkort och bil snabbast möjligast. Som polaren Dean (Feldman) säger i filmens inledning till Les:
"The only difference between him and you, Anderson, is that he has a license and you don´t”.
Dean pekar längre bort mot gatan och mot en fräsig sportbil där en kille i solbrillor hämtar upp drömtjejen Mercedes. Varken Dean eller Les har bil, de sitter själva på något som liknar en mountainbike…

DRIVKRAFTEN FÖR Les Anderson blir sedan att fixa lappen, och det hör även till filmens (enda) handling.
Ja, det är en B-film och en ganska medioker komedi med dagens mått mätt. Men det finns ändå lite hjärta och charm som jag idag kan sakna i mer ”hårda” komedier som American Pie.
Så vad händer?
Jo härom året satt jag och zappade framför teven och såg av en händelse Filip och Fredrik som besökte just Corey Feldman i hans hem, någonstans i L.A. Och det var bedrövligt. Vedervärdigt. Overkligt.
Min forne idol visar sig vara homofob, strikt konservativ och rätt IQ-befriad. Jag får revidera, om inte en hel världsbild så i alla fall vissa världsdelar.

NOG HAR JAG förstått att det inte stått rätt till sedan 1990. Feldman blir ihop med Drew Barrymore, och de verkar inte hysa någon kärlek annat än till droger. Och här någonstans blir också Feldman bofast i B-filmernas värld. Hjärndöda filmer med surfare och bikinibrudar och skämt som kallas skämt men som ingen i hela världen förstår. Corey Haim sägs försvinna djupt in i drogerna och får läggas in på klinik. Det senaste man hörde från honom var inte från honom. Det var från The Thrills låt Whatever happened to Corey Haim?

Så kanske var det ingen större miss att man inte befann sig i Lund den där aftonen då Lost Boys 2 visades och Corey Feldman besökte Sverige. Eller så var det just det? Man kanske hade fått revidera några världsdelar ytterligare…

Fotnot: Corey Haim har en liten roll i Lost Boys 2 och satsar nu på en tv-serie med Corey Feldman.

TA