En blandad glädjekompott från ett land i väst.

Det talas om Frankrike, Italien och Spanien. Känns sofistikerat och friskt.
Men vad skulle kunna gå fel om du grejade ett Green Card efter tre månader och permanentflyttade till görgoa, varma, oproblematiska USA?


1989. Kolla in färgerna. Och såklart dansen som börjar 2.17 in. Hon den rödhåriga spralliga heter Katie Pierson. Vi återkommer till henne.


1990. Fortfarande odödlig. Dansen när de håller varandras ryggar blir bara coolare för varje gång jag ser den. Snart 20 år sedan. Så kommer folk aldrig dansa igen. Word to your motha!


1991. Jag fastnar alltid för Katie Piersons (B52:s) helt fantastiska, nästan absurda glädjeuttryck. Här gästar hon ett av de absolut största banden sista 25 åren. Och just det, kolla dansen. Man vill ju bara kramas.


1996. Det finns definitivt något att beundra med det här klippet. Jag eftersöker debatt kring objektets storhet, en storhet jag f ö själv understryker.


1996. En av världens bästa hiphoplåter nånsin. Min gamla kompis, som spelade in låten på att blandband till mig, kallade detta för gladhiphop om jag minns rätt.



1996. Samplingen av Kool & The Gangs Winter Madness är en av de bästa nånsin. Rent glädjegung. En tung favorit.



1999. Det fanns något oskyldigt och oförstört med kristna Sixpence från Texas. Min syrra älskade filmen som kom med låten. Tror att det kan ha handlat om en highschoolrulle a´la sent 90-tal. Nu minns jag, Freddie Prinze Jr spelade i huvudrollen.


1999. Självefterfrågad favorit i repris på West8th-bloggen. Jag diggar framförallt munspelet 2.05 in i låten. Får mig att vilja flytta till Ohio och bo i Columbus i 12-13 år nånting.


1999. Visst, jag är lättflirtad när det gäller millenieskiftets amerikanska radiopop. Men när jag lyssnar på detta känns det som att jag aldrig mer behöver dricka kaffe i hela mitt liv. Ruset sitter i. Konstant. Så, varsågod och halshugg mig. Jag ler ändå. Och flyger ikapp den där söta tjejen med vingarna.

FM