Strage håller min jävla rygg.

Det är en av mina sista kvällar i Malmö. Stans mest "seriösa" svartklubb är scenen. Fyllan har gjort mig på destruktivt-efter fem-humör. Tiden går sakta. Jag märker efter ett tag och till stor förvåning att en ung kvinna står och försöker föra en konversation med undertecknad över den billiga skitölen.

Av någon anledning ser hon inte desperat ut, trots att klockan närmar sig sex. Jag vet inte hur jag skall hantera situationen men vägrar tro att hon överhuvudtaget skulle ha något intresse av att stå där och prata med en ångestfylld, bitter och sentimental man närmare 30 än 20.

Jag väntar bara på rätt tillfälle att få förstöra hennes entusiasm. Jag är klädd i nån slags kavaj/rock som egentligen ser för jävlig ut. Men det är mörkt därinne på svartklubben. Kavajen/rocken ser kanske till och med cool ut. Hon frågar mig vad jag lyssnar på för musik. Jag hör henne knappt på grund av en konstant och horribel hemmagjord house. Men jag svarar, tja, sista skivan jag lyssnade på var Nate Dogg, G-Funk Classics. Hon ryggar tillbaka. Blir illa till mods. Entusiasmen slocknar som på kommando.

Hon säger, du ser inte ut som nån pimp. Jag skrattar lite. Men inte med henne. Skrattet är hånfullt och jag skäms samtidigt som jag skrattar. Jag påbörjar en klassisk monolog som jag kört vid tidigare tillfällen framför spegeln. En som bygger på Fredrik Strages försvar av West Coast och G-Funk och allt det där. När jag pratat klart är klockan halv sex. Tjejen står knäpptyst framför mig, hon tittar ner på sina gula converse och undrar vad fan hon gjort i sitt liv. Jag säger typ inget mer, när en alldeles för snygg ung kvinna tittar på mig. Tjejen borde inte titta åt sådana som mig, för det skapar problem för hennes familj och brorsor. Men kanske hörde hon hur jag malde på med att Dr Dre är ett jävla geni och att Fredrik Strage brukar gråta när han hör Let Me Ride (det där sista byggt på mina föraningar).

Den unga kvinnan kommer efter 10 sekunders smått trånande blickar fram. Hej, kan jag få ditt nummer, säger hon fort. Du är alldeles för snygg för mig, säger jag, vad skall du med mitt nummer till? Vi kan väl prata lite istället? Jag hinner inte prata, min kompis vill gå nu! Jag tar den unga kvinnans nummer och hon tar mitt. Hon går med orden "Du är söt. Väldigt söt". Jag funderar en kort stund. Sen hejdar jag henne. Gå inte nu! Vart bor du? Kan vi inte gå hem till dig och ta en drink eller något? Snacka lite liksom. Du vet.

Det är nästan ny dag ute, klockan är kvart över sex på morgonen. Fåglarna kvittrar. Men jag går med en gussilago söderut längs Bergsgatan i halvfart. Jag funderar vad fan jag håller på med. Jag vet att jag kan åka på storstryk vilken sekund som helst. Men vi klarar oss till hennes lägenhet. Jag ler så smått. Och jag har fan Fredrik Strage att tacka för allt.