Folk i min närhet talar inte mycket (läs: alls) om The Shield. Vet inte varför. Men jag tror knappast det beror på den sena sändningstiden på TV6. Tror istället det beror på den väldigt blygsamma publicitet och uppmärksamhet den fått på svenska kultur- (ja, den borde belysas på kultur), nöjes- och tv-sidor. De senaste åren har mest Six Feet Under, Desperate Housewifes och nu Prison Break, samt diverse tävlings/kändis/doku-serier på olika kanaler diskuterats.
Polisserier får alltså aldrig mycket utrymme i spalterna. Ofta kan det väl vara berättigat. Men i princip är det jävligt fel. De krim-serier som sedan blir någorlunda omtalade och hyllade är såklart aldrig den kvalitet som The Shield innebär. Nej, jag gillar inte CSI speciellt mycket. Botox-pannor, blondiner och Longorias utan en enda skråma letar DNA-källor i högklackat o urringat, till ljudet av diskret bros-dance. Alltid samma historia, nån playboy har fest, en ung tjej med kort klänning od:ar, och sedan är det igång. Förutsägbart är liksom knappt förnamnet.
The Shield är så långt ifrån förutsägbart det går att komma. En polisstation i L A, med allt vad det innebär; etniska konflikter, stress, påfrestning, verkligheten på gatan, i hemmen. Klippningen, fotot, ljuset. Ingenting döljs eller förskönas. Ingen är någon tidigare supermodell. Ingen går omkring med nykammat, luftigt hår. Ingen kommer med kitschiga repliker. Ingen har läppstift. Ingen är någon jävla hjälte.
Jag bara älskar det!
1 comment:
Hallo Mr.
Du kommer vara den sista som står kvar på däck när skutan sjunker. :) Men all heder åt dina knivskarpa övertygelser.
Post a Comment