Det känns bra.

Ibland överskattar man sitt moderlands smak. Vad hade folk räknat med? Att det sitter en massa nostalgitörstande gladglammare där ute, från Minsk, via Belgrad till Dublin? Jaja, nu borde de i alla fall lärt sig. Jag hoppades att The Ark skulle sluta sist, framförallt av tre anledningar:

- Så att svenskarna fattar att vi, ni, Björkman, Salo m fl ligger helt jävla fel i tiden, gällande schlager.

- Så att The Ark, ett allt mer falskt och plastigt band, kan komma ner på jorden igen, och förhoppningsvis sakta men säkert förmultna i sidoporojekt (jag glömmer dock aldrig We Are The Ark)

- Så att jag slipper se Ola Salo på ett (bra) tag.

Japp, det gick. Att skicka ett svenskt finalbidrag under 2000-talet sämre än Stenmarcks Las Vegas.

Annars? Tja på rak arm...

...Jag gillade Frankrike (träffsäkra referenser), Ukraina (distanserat och intelligent), Irland (att deras bästa bidrag på flera år kom sist är faktiskt tråkigt), Serbien (gripande kultursamtid, t o m nästan värdig vinnare), stundtals Finland (bra framförande, men sjukt urvattnad idé), Georgien (fick mig vilja gå på hc house/revival-klubb) och så Ungern (starkaste rösten, och (tyvärr) längsta låten)... Allt annat var, tja, jävligt uddlöst.

Men alltså... i SVT:s morgonsoffa på måndagen efter sitter Ingela "Pling" Forsman (vilken värld lever hon i?), Christer Björkman och ... Markus Larsson, Aftonbladet (f.d. rockjournalist, nu schlagersörjare) och indirekt idiotförklarar hela Europa. "Europa är inte mogna för kvalitet", "Sverige har för få grannländer", "Vi måste acceptera att lite av den goda smaken försvunnit".... ja, gott folk, vad säger man..

...Var det bara JAG som tyckte Worrying Kind var så sjukt mossig att man satt och smågäspade? Trodde verkligen Rottneboysen och svenska kritiker- och producentetablissemanget att det där var tidlöst? Tänk om, gör rätt...

Men, jag måste erkänna att det känns skönt att ha rätt...