Grabbigt, plumpt, och genialt.

Utskällt och sågat av de flesta. Hyllat och älskat av West 8th:s tv-nörd.

IBLAND KRÄVS DET motvikt.
Kalla det gärna en slags kvotering.
Sveriges humorelit har länge varit så smal att den får pro-anarörelsen att framstå som glupsk. Det är inget konstigt med det. Vi är ett land med nio miljoner invånare, och våra tv-producenter försöker desperat plagiera amerikanska, brittiska och holländska humorshower in absurdum. Som sagt, inget konstigt med det. Men vi har kommit till ett vägskäl där (tillochmed) 45-plusarna börjar tröttna på att se Johan Ulveson vecka in och vecka ut säga roliga saker i Parlamentet.

Claes Malmberg och Lennie Norman hoppade av SVT:s kritiserade roastingprogram Grillad. "För låg kvalitet" menade Malmberg. Fan, vad bra, menade jag.

Jag vill ha en ännu större utrensning bland det gamla gubbväldet. Jag menar, Lennie Norman och Claes Malmberg satt och krökade i Kanal 5:s Måndagsklubben redan i början av 90-talet. Ett program som höll en sanslöst låg kvalitet, lyckligtvis för Claes Malmberg gick det de flesta tv-tittare obemärkt förbi.

Nu rasar tittarna och tv-krönikörerna (med all säkerhet J-O Andersson, Aftonbladet) mot Grillad. Det kallas "stelt" och "gjort utan värme". Efter att jag nu har sett programmet för första gången (Christer Björkman blev grillad den 1 maj), längtar jag bara efter mer. Jag får gå tillbaka till Nip/Tuck och S.P.U.N.G. för att hitta samma känsla inför att få se ett nytt avsnitt av en SVT-följetong.

Tobias Persson och Aron Flam var riktigt bra. Proffsiga och icke-klämkäcka. Den tidigare polisen Hasse Brontén var nästan lika vass. Jag håller inte med dom som menar att ett roastingprogram måste vara spontant (läs: Claes Malmberg). Det måste finnas färdiga, testade manus att följa för att ett program av denna sort ska fungera. Titta bara på föregångarna i USA så förstår ni. Tack och lov ser vi en ny ståuppgeneration ta för sig. Samma generation som Claes Malmberg f ö sagt såhär om: "Man kan inte sätta en busschaufför utan körkort och be honom köra för Skånetrafiken."

Grillad kommer säkert hamna i granskningsnämnden flera gånger (klart och tydligt står det vem som är ansvarig utgivare i eftertexterna), men svensk komik kommer att tjäna på det. Dom som är trötta på Petra Mede, Johan Ulveson och Lennie Norman kommer definitivt att tjäna på det.

FM

En andra chans.

Det var fem år sedan senast. Nu kommer Jeff Tweedy & co. tillbaka till Sverige.

FESTIVALSOMMAREN KÄNNS INTE allt för avlägsen.
Och festivalvalet känns rätt givet redan nu.
Vi vill visserligen inte göra reklam här på bloggen.
Men om vi säger så här, i augusti bör man vara i Göteborg.
Och det handlar inte om Lily Allen.

Nej, det här är för alla oss som missade Wilco, sommaren 2004 på
Munchenbryggeriet (Acceleratorspelningen).
Fantastiskt att vi nu får en ny chans att se dem live.

Finstämt med Wilco och "Jesus Etc" (2001).

Wilcos 16 bästa låtar, enligt West8th:s pop- och rockrecensent:

1. I Am Trying To Break Your Heart
2. Kamera
3. Far Far Away
4. Outta Site
5. Say You Miss Me
6. Summer Teeth
7. When You Wake Up
8. Muzzle Of Bees
9. Hummingbird
10. The Lonely One
11. Someday Soon
12. War On War
13. Jesus Etc
14. Sky Blue Sky
15. ELT
16. How To Fight Loneliness

TA

Någon som sett den gamle Håkan?

För mycket Bruce, för en lång tid, menar West8th:s popnörd.

ZAPPAR RUNT PÅ tv:n en kväll.
Fastnar framför Håkan Hellström som sjunger i SVT:s Popcirkus.
Klädd i gubbkeps och svart skinnväst. Omgiven av blåsmusiker och falsettkörer.
Dom flesta skulle nog beskriva det som "popeufori".

Men något är förlorat.
Håkan Hellström har gått upp i sin store idol, Springsteen, alldeles för mycket.
Och för en lång, lång tid känns det som.

TA

En popmes återkomst.

Janne Kask för tio år sedan. I dag har han klippt sig.

Enligt flera inhemska medier sägs det att mesen som fågelart håller på att dö ut i våra skogar.
I stället återvänder en popmes.
Förre Brainpoolsångaren Janne Kask är tillbaka med duon Lake Heartbeat, producerade av Studios Dan Lissvik. Sångaren Kask beskriver Lake Heartbeat i en intervju med P3 Pop (30/3) som elektronisk pop, influerad av, bland andra, hans favoriter Prefab Sprout och Pet Shop Boys.
Hur tycker Ni att det låter?

TA

Manlig kärlek.

Charles Pettigrew (d. 2001) och Eddie Chacon. I början av 90-talet mer kända som Charles and Eddie.

DOKUMENT: Manliga duetter

Vad tycker du egentligen om Charles and Eddies Would I Lie To You från 1992?

Våren 1993 låg den etta på både Trackslistan och på engelska singellistan. Då gick låten mig tämligen förbi. Nu fastnar den och vägrar lämna mig ifred.


Charles and Eddie - Would I Lie To You (1992)

Jag tycker det här är konventionell radiopop, med med drag av både Motown och Staxsoul!

Och när jag tänker efter. Charles and Eddie var kanske 90-talets variant av Sam & Dave, ni vet dom som gjorde klassiska Hold On, I´m Coming.
Charles and Eddie fick mig att tänka på manliga duetter. Vart tog dom egentligen vägen?

Låt oss ta en titt i backspegeln efter männen som älskade att göra det tillsammans mellan 1985 och 1995:

Skojfriskt och retsamt är det i 1985 års The Girl Is Mine mellan Michael Jackson och Paul McCartney.

1987 har vi ett gripande exempel, den forne The Bands-vokalisten Robbie Robertson sjunger tillsammans med Peter Gabriel i Fallen Angel. Daniel Lanois producerade, och det låter storslaget och ödesmättat. Genuint finstämt. Robertson hyllade med låten en bortgången musikkollega och kamrat från The Band.

1989 sjunger poptalangen Jakob Hellman ihop med Perssons Pack i undersköna Tusen dagar härifrån.

1992 har vi ytterligare ett svenskt bidrag. Jag vet att FM gillar den skarpt. Gör mig lycklig nu med Kim Larsen och Mats Ronander. Har spelats i Radiosporten i 17 år i följd!

1994 såg vi Prince Ital Joe feat. Marky Mark slå knockout på oss med United (är väl ett gränsfall om detta är en duett?), året efter kom McAlmont & Butler med Yes (en av världens bästa duetter, och överhuvudtaget en av 90-talets bästa låtar)

Men vad hände sen? För att få svar på frågan skickar West8th-bloggen nu ut en EFTERLYSNING på manliga duetter i popmusiken. Eventuell belöning kan diskuteras.

TA

Tro, hopp och New Order

Bjuder på goda stunder, menar West 8th:s poprecensent.

KANSKE ÄR avslutningsspåret och den lätt akustiska balladen Run Wild från Get Ready (2000) något av det bästa New Order gjort.
Efter bisarra kärlekstrianglar, fotbollslåtar med engelska landslaget och bitterljuva kristaller sjunger dom om Jesus och erkänner sina synder. Summan av kardemumman? Goda stunder.

Uno Svenningsson, funderar du på att göra en svenskspråkig cover?

Run Wild med New Order, år 2000.

TA

Modern civilisation möter ursprungsleverne.

Harrison Ford i en av sina bättre roller, enligt West 8th:s recensent. Här i möte med Lukas Haas.

I BACKSPEGELN: Vittne till mord (Witness)
USA, 1985, drama/thriller,
Regi: Peter Weir
Medv: Harrison Ford, Kelly McGillis, Danny Glover, Lukas Haas m fl.

I DAG ÄR MÅNGA trötta på Harrison Ford, kanske med all rätt. Han har inte gjort något bra sedan Jagad från 1993. Men låt oss inte glömma att mannen en gång var formidabel i både roller och valet av filmer. Harrison Fords 80-tal saknar motstycke bland Hollywoods dåvarande filmstjärnor. Efter kultrollerna i Star Wars och Indiana Jones, försökte Ford göra lite mer seriösa roller och filmer. Det ledde till samarbeten med australiensiske regissören Peter Weir, dels med kritikerrosade Moskitkusten, dels med Vittne till mord.

VITTNE TILL MORD ger kanske intrycket av att vara en standardthriller.
Men icke.
Här berättas det lågmält om en pojke från amishsamhället som blir vittne till ett mord. Polisen John Book upptäcker att mördarna finns bland hans kollegor. Han söker skydd i en amishby med den jagade pojken och hans vackra mamma (Kelly McGillis). Modern civilisation möter ursprungsleverne, som gjort för kulturkrockar och fördomar. Det leder inte minst till en hel del komik - och romantik.

TA