Manlig kärlek.

Charles Pettigrew (d. 2001) och Eddie Chacon. I början av 90-talet mer kända som Charles and Eddie.

DOKUMENT: Manliga duetter

Vad tycker du egentligen om Charles and Eddies Would I Lie To You från 1992?

Våren 1993 låg den etta på både Trackslistan och på engelska singellistan. Då gick låten mig tämligen förbi. Nu fastnar den och vägrar lämna mig ifred.


Charles and Eddie - Would I Lie To You (1992)

Jag tycker det här är konventionell radiopop, med med drag av både Motown och Staxsoul!

Och när jag tänker efter. Charles and Eddie var kanske 90-talets variant av Sam & Dave, ni vet dom som gjorde klassiska Hold On, I´m Coming.
Charles and Eddie fick mig att tänka på manliga duetter. Vart tog dom egentligen vägen?

Låt oss ta en titt i backspegeln efter männen som älskade att göra det tillsammans mellan 1985 och 1995:

Skojfriskt och retsamt är det i 1985 års The Girl Is Mine mellan Michael Jackson och Paul McCartney.

1987 har vi ett gripande exempel, den forne The Bands-vokalisten Robbie Robertson sjunger tillsammans med Peter Gabriel i Fallen Angel. Daniel Lanois producerade, och det låter storslaget och ödesmättat. Genuint finstämt. Robertson hyllade med låten en bortgången musikkollega och kamrat från The Band.

1989 sjunger poptalangen Jakob Hellman ihop med Perssons Pack i undersköna Tusen dagar härifrån.

1992 har vi ytterligare ett svenskt bidrag. Jag vet att FM gillar den skarpt. Gör mig lycklig nu med Kim Larsen och Mats Ronander. Har spelats i Radiosporten i 17 år i följd!

1994 såg vi Prince Ital Joe feat. Marky Mark slå knockout på oss med United (är väl ett gränsfall om detta är en duett?), året efter kom McAlmont & Butler med Yes (en av världens bästa duetter, och överhuvudtaget en av 90-talets bästa låtar)

Men vad hände sen? För att få svar på frågan skickar West8th-bloggen nu ut en EFTERLYSNING på manliga duetter i popmusiken. Eventuell belöning kan diskuteras.

TA